Om tillräckligt många är intresserade skulle jag kunna skriva en "guide" för att komma igång med en skrivbordsorienterad distribution på ett smidigt sätt...
Grundläggande begrepp, mål med projektet, val av hårdvara (jovisst, AMD/ATI förstås) och distribution, installation, första steg när man når skrivbordet osv...
Det skulle vara baserat på min erfarenhet, alltså ingen "be all end all" men ändå!
Vad sägs?
++++++++++
Viktigt! Följande råd avser först och främst skrivbordsdatorer.
Viktigt! Linux eller GNU/Linux? Tjaffs om definitioner och namn...
Linux är i själva verket en kärna (eller kernel), den delen av operativsystemet som ligger närmast hårdvaran, och som du som användare aldrig riktigt kommer i kontakt direkt.
Allt du instruerar kerneln att utföra, som i sin tur styr hårdvaran, går genom diverse skal och program som härstammar från GNU-projektet - ett projekt för att sprida fri mjukvara.
Så hela operativsystemet heter egentligen GNU/Linux, om man ska vara riktig.
Anledningen till att man förkortar det till Linux är bl.a. för att ett samtal med Pelle Jöns kan gå så här:
Jag: "Din dator kör Windows", Pelle:
Jag: "Det är ett operativsystem", Pelle:
Kan man verkligen gå in på G N U snedstreck L i n u x för Pelle? Eller vad säger du Pelle?
Pelle:
Då är vi överens...
Del 0: Linux != Windows
Läs det först och främst
Del 1: Partitionering (När jag pratar om hårddiskar menar jag gamla ärliga mekaniska sådana, tänk på det om du ska använda en SSD)
Detta dyker upp rätt tidigt under installationsprocessen, och kan tyckas förvirrande när man bara är van vid Windows och NTFS-filsystemet.
Filsystem är ett begrepp som skiljer sig markant mellan Windows och Linux.
För att göra saken ännu krångligare, syftar ordet "filsystem" på hur mapparna och filerna är organiserade både rent logiskt (dvs trädstrukturen) OCH rent fysiskt på diskarna/partitionerna.
När man ska partitionera hårddisken brukar distributionerna föreslå som standard att använda hela disken om denna är tom, eller resten av det tillgängliga utrymmet om ett annat operativsystem har hittats.
OBS! Om du ska köra dualboot med Windows på samma hårddisk rekommenderar jag starkt att du ordentligt defragmenterar disken i förväg om möjligt.
Jag föredrar att ange partitionerna manuellt, med minst följande 3:
- En primär partition med filsystemet ext3 eller ext4, med monteringspunkt /
- En logisk partition med filsystemet ext3 eller ext4, med monteringspunkt /home
- Resten som växlingsutrymme, på engelska "swap", som man hittar i samma lista som filsystemen. Monteringspunkt gäller inte.
ext3 och ext4 är i nuläget de vanligaste filsystemen (hur datan är fysiskt organiserad på disken) i Linux. Det förra är "mognare" och riktigt stabilt, det andra stödjer större filer och är snabbare i vissa sammanhang.
Gemensamt har de "journalering" (om detta ens är ett svenskt ord) vilket minskar risken för förlust av data vid t.ex. strömavbrott eller om datorn behöver hårdresettas.
Däremot medför journalering att data skrivs mer eller mindre konstant på disken, och vissa anser att de bör undvikas på exempelvis Flash-minnen (i så fall använder man ext2, som lämpar sig även för partitioner man huvudsakligen läser från och sällan skriver till).
/ syftar på trädstrukturens högsta nivå, roten. Allt annat, filer såsom mappar, härstammar från den.
Anger man inga andra underliggande mappar som separat partition hamnar allt på samma partition som roten.
Med den uppsättningen jag angav så kommer alla paket man hämtar från distributionens förråd (via t.ex. Software Center i Ubuntu) att hamna på denna partition.
Jag har haft 10GB till rotpartitionen i drygt 3 år och aldrig haft ont om plats. Det kan bero på att jag t.ex. föredrar att hämta den senaste versionen av tyngre paket (*host*spel*host*) direkt från utvecklarnas hemsida istället för versionen som finns på förrådet.
Redigerat 2010-12-21: det är värt att nämna att om din distribution sparar en lokal kopia av paketen förre installation så hamnar de under katalogen /var/cache/<namn på pakethanteraren>. Det vill säga paketcachen kommer sakta men säkert att äta upp utrymmet på din rotpartition. I så fall bör du tänka på att regelbundet tömma cachen. Hur man gör det beror på distributionen.
/home är en av de underliggande katalogerna, och innehåller användarnas personliga filer. När man skapar en användare (t.ex. Jacob skapar en användare med inloggningsnamnet jacob) så skapas en mapp med samma namn under /home. Nu när Jacob (inloggad som "jacob") hämtar filen "Solstråle.jpg" från nätet och sparar den i den högsta katalogen Jacob har rättigheterna till, så kommer filen att ligga så här i filsystemet:
Om Jacob nu vill öppna sin grafiska filhanterare för att titta på den fina bilden så kommer fönstret att automatiskt öppna mappen /home/jacob och visa en enda ikon med namnet "Solstråle.jpg".Kod:/home/jacob/Solstråle.jpg
Ok ok, detta är mycket förenklat eftersom det kan finnas andra mappar som operativsystemet har skapat, bl.a. "Dokument", "Bilder", "Musik" osv, men hoppas ni hänger med.
I Jacobs personliga mapp hamnar också en massa dolda filer och mappar. Dessa kännetecknas med en punkt framför namnet. Dolda filer och mappar används först och främst för att spara inställningar.
För själva operativsystemet är det att ha en separat /home-partition fullständigt transparent. Trädstrukturen är fortfarande hel.
Vitsen med att ha /home på en egen partition är följande:
När man uppgraderar/installerar om/byter distribution så kan man ange vid installationen att INTE formatera /home, sen under skapandet av användare anger man samma inloggningsnamn som tidigare, och *vips* har man kvar alla sina inställningar och filer så fort man loggar in igen.
En viss försiktighet krävs dock om man byter distribution. Förutom användarrättigheter tilldelas filer och mappar även grupprättigheter. Olika distributioner hanterar grupper på olika sätt. Om du har bytt distribution och får t.ex. felmeddelande när du försöker spara ändringar i en fil som du haft från tidigare, kan det vara att din användare tillhör en annan grupp i den nya distributionen, och distributionen har inte justerat någon.
När jag gick från Xubuntu till openSUSE funkade allt perfekt. Från Debian till PCLinuxOS drabbades jag av problemet ovan.
Storlek på denna partition? "Totalstorlek till Linux - rotpartition - swap = home"
Sist men inte minst för partitionering: växlingsutrymme.
Storleken på denna beror helt på vad man gör med datorn.
Man hör ofta att tumregeln är "2 x RAM" men detta tycks inte stämma riktigt längre för stationära, speciellt om man har över 512MB RAM.
Med 2GB i min stationär har jag 1GB swap, och detta utrymme har använts till hälften en gång på grund av en lustig kombination av bugg (i en äldre version av den grafiska servern), Wine och ett spel.
Är man van vid att hantera stora filer kan det vara lönt att ha större swap. Andra verkar nöja sig med att skippa swap helt.
Med tanke på hur stora hårddiskarna är nu för tiden så spelar kanske inte ett par Gig här och där större roll hellerAtt ändra storleken på swap är dessutom mer krävande än för övriga partitioner. Jag föreslår att börja med 1GB och hålla koll på swap-behovet.
Däremot ska bärbara ha minst 2 gånger den installerade minnesstorleken som swap, om man planerar att använda vilo- och vänteläge, för då dumpas minnets innehåll till växlingsutrymmet.
För att vara mer framtidssäker kan man t.o.m. tilldela 2 gånger den maximala installerbara mängden minne.
Det var det hela för den grundläggande partitioneringen. Det finns mer flexibla lösningar med hjälp av Logical Volume Manager (LVM) som är standard i t.ex. Fedora och tillgänglig under Ubuntus avancerad installationsmetod. LVM gör det enkelt att t.ex. dimensionera om partitioner eller få filsystemets mappar att spana flera partitioner och diskar.
Märkvärdigt för LVM är att det kräver att man först skapar en separat partition för /boot (där man hittar bl.a. kärnan), och sedan ställer in LVM. Eftersom samma sak gäller för kryptering (/boot får alltså inte krypteras, men om jag minns rätt beror det på att starthanteraren inte klarar av att boota från en krypterad partition - än) så kan man gå "Full Monty" och köra båda samtidigt.
För info om RAID ber jag er att fråga annanstans dock: Noll koll här
Del 2: ATI-drivrutiner!
Så hur får man sitt AMD/ATI-graffe att fungera på ett optimalt sätt i en GNU/Linux-distribution?
Som allt annat: Det beror på (c)
Först och främst finns det 2 sorters drivrutiner:
- FOSS-drivrutiner som laddas upp automatiskt vid uppstart
- Catalyst-drivrutinerna (också kända under namnet "fglrx") som AMD nu för tiden släpper varje månad samtidigt som windowsversionen
På grund av hur drivrutiner behandlas i GNU/Linux, så kommer (utöver själva grafikkortet) även vilka versioner av kerneln och den grafiska servern att påverka vilka alternativ du har.
FOSS-drivrutiner har följande egenskaper:
Som sagt funkar de "out of the box" och är numera det enda sättet för kort äldre än HD-serien att ge vettig prestanda i nuvarande utgåvor av de flesta distributionerna. ATI slutade stödja x-serierna efter Catalyst 9.3.
Det finns OCKSÅ opensource-drivisar till HD-serien, men än så länge har versionen för äldre kort kommit längre i utvecklingen, så pass att i skrivande stund är en x1800XT snabbare än en HD3850.
De utvecklas ständigt utifrån dokumentationen som AMD ger ut - ett gigantiskt jobb, mycket bra initiativ!![]()
Flera komponenter krävs faktiskt för att få ihop alla funktioner.
3D-delen är bl.a. beroende av delar i själva kerneln, d.v.s. för att få nya funktioner såsom stöd för nyare kretsar behöver man uppgradera sin kernel till en senare version.
Eftersom de är fria drivrutiner beror de på fria komponenter, vilket tyvärr betyder att kanske inte alla openGL-funktioner stöds i lika stor utsträckning som med Catalyst, och vissa patenterade teknologier (S3TC är en av de) innebär en del strul.
Eftersom de är fria drivrutiner betyder det också att buggar och dyl tas hand om även om AMD inte jobbar på det direkt längre.
Enligt vad jag har förstått så lämpar FOSS-drivrutinerna sig bättre till videouppspelning än Catalyst, även om de saknar full hårdvaruaccelerering.
Catalyst för Linux har följande egenskaper:
Dessa behöver installeras för hand, och ATI/AMD stödjer officiellt endast ett fåtal distributioner, varav Red Hat, SUSE och Ubuntu. Detta beror på (om jag fattat rätt) att deras Catalyst-drivrutin riktar sig först och främst till tyngre arbetsstationer - namnet "fglrx" tyder på det: FireGL RX. Denna marknad brukar köra med distributioner med riktigt lång supportcykel.
Kör du något annat går inte jorden under, utan det är AMDs sätt att säga: "You're on your own".
Denna policy är ett vanligt klagomål bland ATI-användare eftersom fglrx tar längre tid på sig att stödja nya versioner av kerneln och den grafiska servern.
Hur installerar man fglrx då? DBP (c)
Värt att nämna: PCLinuxOS gör det enklast av alla och installerar fglrx från början, sen tar hand om uppgraderingarna varje månad.
Det är möjligt att andra distributioner gör samma sak.
Ubuntu ger tillgång till den version som är aktuell när en utgåva släpps. T.ex. får man möjligheten att installera Catalyst 10.10 direkt inifrån Ubuntu 10.10
Sen, för Ubuntu och en rad andra distributioner finns det mer eller mindre officiella förråd som man kan lägga till för att uppgradera fglrx.
Vill man installera manuellt bör man kolla wikin för sin distribution och den inofficiella ATI wikin.
Tillvägagångssättet är dock ungefär följande:
- Tanka hem Catalyst för Linux från AMDs hemsida
- Installera de beroenden som krävs (LÄS WIKIN!) om du inte redan har gjort det
- Avinstallera den tidigare versionen - om lämpligt
Kod:cd /usr/share/ati (med root-behörigheter) ./fglrx-uninstall.sh- Starta om datorn
- För säkerhetsskull, stäng av den grafiska servern med
Kod:Ctrl + Alt + F2 för att byta till skal Logga in med dina uppgifter I Ubuntu: sudo service gdm stop I openSUSE: su -c 'init 3'- cd /genväg/till/mappen/där/du/laddade/ned/fglrx
- Som root-användare, kör:
Kod:sh ./ati-(och tryck Tab här för autokomplettering)- Tryck på Enter vid varje förfrågning tills att installationen är klar
- Om allt gick bra ska du komma tillbaka till din prompt och installeraren rekommenderar att du startar om datorn - gör det!
Viktigt: om du installerar fglrx manuellt bör du vara uppmärksam för kerneluppdateringar via din distributions uppdateringshanterare. Avinstallera fglrx, uppdatera din kernel, installera om fglrx.
Så vad är detta trams värt?
Jo, bättre 3D-prestanda för Radeon HD, bättre strömbesparingsfunktioner (än så länge), du får också Catalyst Control Center Linux Edition.
OpenCL samt CrossFire kräver också de proprietära drivrutinerna.
Just nu får man också stöd för nyare kort snabbare med Catalyst än med FOSS-drivisarna, men tidsskillnaden har minskat kraftigt de 2 senare åren och AMD hoppas kunna erbjuda fglrx- och FOSS-stöd samtidigt snart.
Vad får man inte? AMD ligger efter ett snäpp vad det gäller videouppspelning, samt att eftersom en gång i tiden var ATIs Linuxdrivisar tydligen skräp, så behöver AMD:
- Fixa till drivrutinerna
- Övertala utvecklare att testa sina program mot fglrx, och inte bara jobba som TWIMTBP-apor.
Sådär ja grabbar... Det var nog det hela för denna gång! Synes snart för nya äventyr!
Som alltid är synpunkter välkomna!



LinkBack URL
About LinkBacks





Svara med citat









Bokmärken